Bloggbarnen

Marina skrev häromdagen ett inlägg om bloggbarn. Istället för att kommentera det ger jag henne ett helt inlägg. Min blogg fungerar lite som en dagbok för mig själv och ett fotoalbum som jag gärna låter andra ta del av. Jag tycker gränsen om, hur och när man bloggar om sina barn faller sig rätt naturlig. Ju äldre barnen blir, desto mer integritet får de. Oftast är det ju första levnadsåret som är intressant att följa, då det händer mycket och de flesta bebisar följer samma mönster. Man kollar andra mammabloggar för att följa barn i samma ålder som sitt eget helt enkelt. Jag tycker jag märker en skillnad i hur jag bloggar om Astrid och Arvid. Med Arvid skriver jag nästan bara om vad vi gör, med Astrid blir det lite mer ingående om utveckling och hur hon är (precis som jag gjorde med Arvid när han var mindre). Detta är inget medvetet val, utan jag tycker det fallit sig ganska naturligt. Även om Arvid har större integritet nu och kan t.ex. uttrycka om han vill bli fotad eller inte så är han fortfarande under mitt ansvar och det är jag som bestämmer vilka bilder jag visar och hurudan text jag skriver - och där måste jag väga mitt föräldraansvar och min magkänsla. Det har hänt att jag tagit bort eller ändrat text när jag tycker att jag berättar för mycket. Bloggen är ju till för att visa glimtar från vårt liv och då får det bli sånt som inte är alltför ingående om oss. Ibland kan det kanske kännas ytligt och att vi "bara har det bra, mysigt och roligt". Men som sagt väljer jag oftast att berätta om just det "braiga" även om det givetvis inte speglar hela sanningen om vårt liv.  Jag har inte för avsikt att blogga om barnen när de kommer upp i skolålder och har jag fortfarande en blogg då så kommer de själva att få bestämma om de vill vara med eller inte. Därmed inte sagt att bloggbarnen inte kommer mötas av pinsamheter och/eller retsamheter pga vad som finns på bloggen. Men eftersom dagens ungar är uppväxta med internet så tror jag inte att det kommer vara konstigt för dem att det finns bilder på dem på nätet. Sen gäller det ju som föräldrer att vara uppmärksam på hur ens blogg och ens bilder används av andra.



Jag hoppas att både Arvid och Astrid kommer hitta någon att bli tillsammans med såsmåningom, trots att deras mamma envisas med att lägga ut en massa bilder på dem... :)

Hårresande likt

Hittade för ett tag sen en bild på barnens farbror Johan. Många har undrat varifrån Astrid har fått sin speciella frisyr. Här är svaret:


En liten farbror...


En trött Astrid...

Ett kvällsbak

Jaha, då har jag varit igång med bakandet igen. Det här gången blev stjärnformade kanelkakor. Känner mig snart i klass med självaste Underbaraclara (som så passande också har bakat småkakor och lagt i plåtburk...). Men jag antar att det här bak- och pyssellusten kommer gå över framåt mellandagarna. Bara det att jag går igång så stenhårt på det här med jul, men har ni säkert märkt redan...