Humöret
Det går inte att låta bli att bli imponerad av den envishet, ilska och vilja av att klara allt själv som en tvååring besitter. Skrik som ekar över hela kvarteret, tårar som rinner längs kinderna, styrka att lyfta en köksstol på egen hand, små nävar som boxar på mamman som försöker lugna och hysteriska omkullkastningar av sig på golvet. Herregud!! Och allt detta bara för att vi skulle äta mellanmål och iPaden därmed togs bort från köksbordet, dock lite för sent så flickebarnet hann få syn på den och tänka tanken att hon ville spela lite. Sen bröt det loss igen när jag råkat lägga lite leverpastej på mellanmålsmackan. Att de orkar! Kan ju inte vara helt lätt att vara två år och innehålla så mycket känslor. Så arg och sen lika glad igen fem minuter senare...
Strax efter avslutat mellanmål och enda spåret av ett vansinnesutbrott är en liten tår på kinden. Tur att hon inte är lika långsint som arg... :)